Mmm
Nu är det så här att jag kommer inte få bidrag från csn eftersom jag inte orkat bry mig om att fixa kompletteringar.. Får skylla mig själv. Allt detta pga att jag flyr från verkligheten hela tiden genom att sitta med spel på facebook eller också pyssla med annat förutom det jag ska göra. Jag vill inte att det ska vara så ..
Jag har köpt mig en klocka som ska få mig att lättare vakna på morgonen. Den väcker mig när jag sover som lättast genom pulskontroll. Då får jag mer tid om dagarna till att både göra det jag måste och det jag vill. Orka sova bort halva dagen..
Tänkte sitta med körkortet ikväll på jobbet då.. Men nu får jag dra fram skolböckerna.. Jääy!
Snart börjar skolan.. med praktik. Jag ska vara i Värnamo på sjukhuset. Frågan är om jag orkar pendla varje dag eller om jag kommer att bo där på dagarna.. Det är fem veckor vi snackar om. Allt hänger på vilka tider jag kommer få. Jobbar jag långa dagar blir det boende, och korta dagar blir pendling. Den som lever får se.
Jag tänker mkt på döden och om det finns liv efter detta just nu. Grubblar över varför allt finns - från den krypande myran till den hoppande antilopen. Nä skämt o sido. Varför finns vi? Är det just slumpen eller finns det en anledning? Isf vad har universum för anledning? Det som jag tänker mkt på också är att om det finns en fortsättning på livet efter döden, att man börjar om på jorden igen, vad kommer man bli då? Människa, djur eller natur? Vågar jag vara en människa till med ett nytt öde - tänk om man blir fattig och svälter ihjäl nästa liv? Eller blir mördad? Usch! Låter fånigt att det skulle vara något efter döden, eller hur? Varför skulle det finnas livet efter döden? Jag tror att vi människor måste ha nån sorts trygghet i det här med att dö. Annars blir det för jobbigt.
Vi är för rädda för att dö. Men jag tror inte att man ska behöva vara det. Just nu är jag inne på spåret att när man dör liknar det att somna in, fast man drömmer inte. Man bara inte vet att man inte finns. Precis som när man somnar en kväll så när man vaknar igen så kan man säga "åh, jag somnade visst. hur länge sov jag?".
Så det gör inte ont, märks inte. Så varför vara rädd? Jo, för att det är läskigt att inte finnas mer. Men det är också läskigt att ALLTID finnas också. Eller att leva ett annat nytt liv.
Jag har köpt mig en klocka som ska få mig att lättare vakna på morgonen. Den väcker mig när jag sover som lättast genom pulskontroll. Då får jag mer tid om dagarna till att både göra det jag måste och det jag vill. Orka sova bort halva dagen..
Tänkte sitta med körkortet ikväll på jobbet då.. Men nu får jag dra fram skolböckerna.. Jääy!
Snart börjar skolan.. med praktik. Jag ska vara i Värnamo på sjukhuset. Frågan är om jag orkar pendla varje dag eller om jag kommer att bo där på dagarna.. Det är fem veckor vi snackar om. Allt hänger på vilka tider jag kommer få. Jobbar jag långa dagar blir det boende, och korta dagar blir pendling. Den som lever får se.
Jag tänker mkt på döden och om det finns liv efter detta just nu. Grubblar över varför allt finns - från den krypande myran till den hoppande antilopen. Nä skämt o sido. Varför finns vi? Är det just slumpen eller finns det en anledning? Isf vad har universum för anledning? Det som jag tänker mkt på också är att om det finns en fortsättning på livet efter döden, att man börjar om på jorden igen, vad kommer man bli då? Människa, djur eller natur? Vågar jag vara en människa till med ett nytt öde - tänk om man blir fattig och svälter ihjäl nästa liv? Eller blir mördad? Usch! Låter fånigt att det skulle vara något efter döden, eller hur? Varför skulle det finnas livet efter döden? Jag tror att vi människor måste ha nån sorts trygghet i det här med att dö. Annars blir det för jobbigt.
Vi är för rädda för att dö. Men jag tror inte att man ska behöva vara det. Just nu är jag inne på spåret att när man dör liknar det att somna in, fast man drömmer inte. Man bara inte vet att man inte finns. Precis som när man somnar en kväll så när man vaknar igen så kan man säga "åh, jag somnade visst. hur länge sov jag?".
Så det gör inte ont, märks inte. Så varför vara rädd? Jo, för att det är läskigt att inte finnas mer. Men det är också läskigt att ALLTID finnas också. Eller att leva ett annat nytt liv.
Kommentarer
Trackback
