23 maj 2014
Var ett tag sen jag skrev i min blogg, bortsett från föregående inlägg. Är färdig arbetsterapeut sedan 2012, jobbar kvar på solstickan. Bor fortfarande i samma lght jag flyttade till efter separationen.
Läste mina inlägg där jag hade skrivit om svårigheter att somna, eller att jag kunde vakna helt plötsligt och se saker, eller känna att någon höll på att ta sig in osv.. Kommer ihåg dessa stunder.. undra om det kan hänga ihop med min panikångest idag. Dock tror jag lite av det hela hängde ihop med min migränmedicin. Jag har varit utan migrän nu, ja säkert ett år nu :) Det som hjälpte mig var akupunktur!
Nu är det bara sviter av panikångest kvar.
Det beror på att jag under ca 1,5 år oroade mig över Elvis eftersom han fick en propp i bakbenen. 6 maj förra året blev han knalldålig, kunde varken hålla mat eller avföring och han krampade sig utmattad.. åkte in med honom och de tog tester som visade att hans magsäck var förstorad, hans tarmar var utanför, kronisk njursvikt och något mer var det som krånglade. Jag kunde välja på att röntga och testa honom under natten eller bara låta han få sova in på plats. Jag frågade veterinären vad hon hade gjort och hon sa ju inte direkt det man ville höra..Jag hade fasat över denna dan så länge och den var här. Jag har aldrig varit så uppriven och ledsen i hela mitt liv. Ringde mamma och förklarade situationen och sa att jag fixar inte det här, jag klarar det inte, jag kan inte göra det. Jag kan inte leva utan honom. Hon sa att jo du klarar det, det är det bästa för Elvis. Hon frågade om Gabriel skulle komma förbi vilket han gjorde och var med under tiden. Se han sakta försvinna bort var smärtsamt, det gjorde så ont.. gör fortfarande hopplöst ont.
Grät hela vägen hem och hela kvällen tills jag somnade. Sov över hos mamma den natten. Det var så hopplöst :( Så älskad, så saknad av alla. Väntar än idag på att han ska komma hem. Vi ses i drömmarnas land där jag äntligen får hålla om honom igen. När jag vaknar känns det härligt tills jag fattar att det var en dröm.
Det får räcka för denna gång, men känns skönt att få gråta ut, bearbeta detta. Älskade skruttkatt!
Läste mina inlägg där jag hade skrivit om svårigheter att somna, eller att jag kunde vakna helt plötsligt och se saker, eller känna att någon höll på att ta sig in osv.. Kommer ihåg dessa stunder.. undra om det kan hänga ihop med min panikångest idag. Dock tror jag lite av det hela hängde ihop med min migränmedicin. Jag har varit utan migrän nu, ja säkert ett år nu :) Det som hjälpte mig var akupunktur!
Nu är det bara sviter av panikångest kvar.
Det beror på att jag under ca 1,5 år oroade mig över Elvis eftersom han fick en propp i bakbenen. 6 maj förra året blev han knalldålig, kunde varken hålla mat eller avföring och han krampade sig utmattad.. åkte in med honom och de tog tester som visade att hans magsäck var förstorad, hans tarmar var utanför, kronisk njursvikt och något mer var det som krånglade. Jag kunde välja på att röntga och testa honom under natten eller bara låta han få sova in på plats. Jag frågade veterinären vad hon hade gjort och hon sa ju inte direkt det man ville höra..Jag hade fasat över denna dan så länge och den var här. Jag har aldrig varit så uppriven och ledsen i hela mitt liv. Ringde mamma och förklarade situationen och sa att jag fixar inte det här, jag klarar det inte, jag kan inte göra det. Jag kan inte leva utan honom. Hon sa att jo du klarar det, det är det bästa för Elvis. Hon frågade om Gabriel skulle komma förbi vilket han gjorde och var med under tiden. Se han sakta försvinna bort var smärtsamt, det gjorde så ont.. gör fortfarande hopplöst ont.
Grät hela vägen hem och hela kvällen tills jag somnade. Sov över hos mamma den natten. Det var så hopplöst :( Så älskad, så saknad av alla. Väntar än idag på att han ska komma hem. Vi ses i drömmarnas land där jag äntligen får hålla om honom igen. När jag vaknar känns det härligt tills jag fattar att det var en dröm.
Det får räcka för denna gång, men känns skönt att få gråta ut, bearbeta detta. Älskade skruttkatt!
Kommentarer
Trackback
