(*) Wirre (*)

Att acceptera en annan katt kan inte alltid vara lätt. Får ge det tid med. Alice rusade mot honom igår, hoppade upp på stolen bredvid när han kom för nära mig. Vaktkatt?! Hon sätter sig jämte eller framför mig och säger "min, bara min". Inatt låg hon tätt intill mig och sov. Hon vill ha närhet, älskade hårboll. Inte konstigt hon känner sig "utanför" eller "åsidosatt", försöker ju få Lilleman att lita på mig, våga bara vara igen. Då känner sig Alice inte som drottning nr1. Försöker gosa med henne men hon klarar inte av att koppla av, fortfarande måste ha stenkoll, så han inte gör nåt han inte får. Men jag väntar mig att Lilleman ryter till och säger "lägg av, tro inte du är nåt, jag har lite att säga till om jag med". Hon behöver det.

 

Jag ser ett huvud sticka fram å ett öga tittar på mig :) Han siktar in sig på badrummet. Han lyckades stänga dörren in dit innan. "Vad hände, jag kommer inte in, bäst jag går". Nu hör jag han andas i hallen.

Idag jobb 14-21. Då finns det ingen människa att bråka om.